Försäkringar kan delas in i två huvudtyper: sakförsäkring och personförsäkring. Reglerna skiljer sig mycket kraftigt åt mellan de olika huvudtyperna.

Inom personförsäkring finns det härutöver flera huvudtyper: skadeförsäkring och försäkring för sparande. Den sistnämnda kan delas in i kapitalförsäkring och pensionsförsäkring.

Alla försäkringar har det gemensamt att det i botten finns ett försäkringsavtal mellan försäkringsgivaren och den försäkrade samt att försäkringstagaren ska betala en premie för att kunna göra anspråk på att försäkringen ska falla ut.

Premien betalas antingen månadsvis (vanligast) eller per år. Kapitalförsäkringar kan innebära att försäkringstagaren betalar ett engångsbelopp i förskott.

Försäkringsvärlden är noggrant reglerad genom tillståndsgivning och tillsyn. Härutöver finns ingående regler i Försäkringsavtalslagen som kompletteras med särskilda regler för konsumenter.

De vanligaste försäkringsformerna i Sverige är hemförsäkring och olycksfallsförsäkring. Reglerna för dessa försäkringar är praktiskt taget helt standardiserade och lämpar sig därför särskilt väl för att omfattas av fackliga eller andra kollektivavtal. Dessa försäkringar har också relativt standardiserad premiesättning. Ur försäkringstagarens perspektiv är dessa värdefulla och billiga försäkringar mot oväntade händelser, som kan betyda mycket för den enskilde men som inte påverkar bedömningen av kollektivet.

När man tar en försäkring måste man ange en hel del uppgifter om sig själv. Dessa kan medföra att vissa händelser utesluts från ersättning eftersom det anses att risken för att händelsen ska drabba just denne försäkringstagare är mycket större än för kollektivet. Det kan gälla en medfödd sjukdom eller defekt eller om man vid ett flertal tillfällen tidigare varit utsatt för en viss typ av olyckor.